Jag är en anhängare av att man ska protestera om man är säker på att man har grund för det, annars finna sig i situationen. Lite småjox måste man kanske tåla för att inte göra seglingen till en sandlåda, men sker ett regelbrott och det kommer en protest från en medseglare – ja då snurrar man. Enkelt, fair och roligare för alla. Jag tycker inte någon ska känna sig kymig eller ond för det. : )

PS: Det finns bättre rundningsmärken i lådan. Kanske tävlingsansvarige eller någon annan kan ordna med uppblåsning av dem? Jag tror att pumpen ligger i lådan också.

/Pelle

Jag hade dåligt samvete när jag protesterade så mycket i första racet, men frågan är nog om det ändå inte är bättre att göra det än att inte göra det. Det enda det betyder är ju att man lägger ansvaret på den andra båten att bedöma hur man skall lösa situationen. Annulera den med ett varv eller diskutera i land. Inget av dessa alternativen behöver väcka starka känslor.

Detta är inte riktat som kritik till någon person, det är mest för min egen del som jag vill ha en dialog om detta så att jag kan få ett kläm på kulturen i denna klass så att jag inte behöver utmålas som den onde protestkillen. Det vettigaste är kanske att bara protestera vid de regelbrott där man själv förlorar något.

Vi ses på tisdag

//Johan SWE 349

Tyvärr hade vi barnvaktsstrul och var tvungna att sticka hem i raketfart. Därför fick vi aldrig höra vad 868 gjorde för att ta hem kvällen (starta om i andra racet, alltså).

Den 23:e är det Gotland Runt-träning så vi ses väl till hösten. Hoppas fler kommer på tisdagkvällarna då. Sju/åtta båtar kvällar som de senaste känns lite tunt.

/Pelle

Detta redovisades, analyserades och diskuterades också på kajen under Richards debrief…för de som var kvar då 😉

/Roger

I tredje racet hade vi ett par nära döden-upplevelser med SWE 381 som vi diskuterade i efterhand och får medge att vi var nog fel ute. Men de protesterade inte på banan och vi trodde på banan inte att vi gjort fel.

Men det var roligt att komma fram. Hej mamma!